Om jag vore i USA så skulle jag köpa en stor bil. Det hade passat bra i det stora landet som är fyllt med stora människor med lika stora drömmar. Drömmar som jag delar. Jag skulle glida längs vägarna i mitt skepp med rutan nervevad och låta söderns ljumma vindar dansa över armbågen. Jag skulle lyssna på Creedence och insupa kulturen.
Faktum är att jag precis har flyttat till USA. Till södern, eller närmare bestämt Atlanta, Georgia. Den här bloggen är mitt sätt att ventilera tankarna kring livet här. Egentligen skriver jag mest för min egen skull. Det blir mitt redskap för att reda ut tankarna, intrycken och alla känslor som man upplever. Jag har fått möjligheten att åka hit, och jag vill minnas mer än bara det de underligt färgade instagrambilderna på maträtter i fågelperspektiv kan ge.
Hittills har jag inte köpt någon bil. Varken stor eller liten. Det har funnits andra saker att ta tag i så som att få tak över huvudet och en säng att sova i. I mitt sökande efter den stabilitet som Sverige tidigare givit mig blir jag pinsamt påmind om att jag är en utlänning. En utlänning utanför systemet. Jag har fastnat i en kavalkad av moment 22: telefon behövs för att ringa internetleverantören, men utan internet kan jag inte starta ett nytt abonnemang till min telefon. Gå in i affären och köp en mobil! tänker ni. Affären ligger faktiskt bara 10 minuter bort. Med bil.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar